LÅNGA RADEN
De två byggnaderna som kallas Långa Raden (vägen heter Långa Raden) tillkom på befallning av Karl XII. Konungen skriver i ett brev till överståthållaren i Stockholm den 24 januari 1699:  
”--- det våra drabanter, vilka nu för tiden till inkvartering ligga uti Arboga och Köping, hädanefter bliva förlagda hit till vår residensstad” ----”att till bemälda Våra drabanters inlogerade baracker skola byggas på Amiralitetsholmen samt den avbrända reparebanan till stall varda apropierad, skolande byggnadskostnaderna av stadens medel betridas”.

Ritningarna gjordes av Nikodemus Tessin d.y. och redan år 1700 var husen färdiga. Drabanterna var dock då med konungen i fält och drabanthusen fick stå oanvända och användes aldrig i detta syfte.

1710 inrättades fattighärbärge i Långa Raden, men inom kort bröt den från Livland överförda böldpesten ut bland de boende och efter två år stod byggnaden tom. 
Pestens offerbegravdes på en provisorisk kyrkogård strax norr om den nuvarande varvsgrinden, där ett enkelt träkors fortfarande minner om denna kyrkogård.

Flottan fick dispositionsrätt över Långa Raden 1717. Der östra huset blev kontor och förråd och det västra inreddes till bostäder. En utbyggnad tillkom på det östra huset 1755.

1756 byggdes även östra delen om till bostäder åt lägre varvsfunktionärer, men från 1777, då arméns flotta disponerade Skepps- och Kastellholmarna inrättades en del chefsboställen i detta hus.

Då Örlogsflottans myndighet år 1825 åter tog ledningen på holmarna bibehölls denna ordning och de gamla drabanthusen har sedan dess kallats östra och västra boställshusen och har under åren bebotts av en stor mängd chefer och högre tjänstemän vid flottan.

Sjöofficerssällskapet i Stockholm bildades 1849 och lokalfrågan löstes av dåvarande sjöminister och chefen för flottan Baltzar von Platen som ställde sin tjänstebostad på Långa Raden till förfogande. Den 1. november 1849 antogs vid ett sammanträde med 47 officerare och ”vederlikar” stadgarna för Söofficerssällskapet i Stockholm (SOSS)
 
När Von Platen sedan avgick permanentades förhållandet genom ettKungligt brev av den 14 februari 1852, där konung Oscar den I skrev att bostället må tillsvidare få användas till s.k. ”mess för härvarande Stations Embets- och Tjenstemen” På denna handling vilade Sällskapets burskap till mässlokalerna ända fram till slutet av 80 – talet då man ej längre ansåg att det kungliga brevet kunde anses vara juridiskt bindande. Det blev därför nödvändigt med ett regelrätt hyreskontrakt. Ett formellt sådant skrevs därför år 1990 med Chefen för marinen för att gälla fram till 2012.

Från början användes endast några få rum. Resten hyrdes ut till officerare. 1877 fick Sjöunderofficerssällskapet ett av sällskapets rum och under åren utökades dessa rum. Slutligen var det i stort sett lika stora utrymmen på varje våning.

Sedan mitten av 50-talet minskade tjänstebostäderna i snabb takt och efter det att marinförvaltningen i många år stort sett disponerats hela det västra huset som kontorslokaler övergick det, när flottan i slutet av 60-talet för gott lämnade Skepps- och Kastellholmarna, successivt över till andra statliga verk och myndigheter samt till en del privat verksamhet. I det östra huset fick mässen ytterligare representations-utrymmen. Utöver mässarna fanns tre större bostäder kvar.

Årtalet anger det år mässen fick tillgång till lokalen

Matsalen 1849 ena halvan som 1927 slogs ihop och blev stora matsalen.

Amiralsrummet, 1849 samlingsrum direkt utanför matsalen, sammanslogs 1891 till den storlek det hade när SOSS lämnade lokalerna.

Kungsrummet (i anslutning till varendan) 1849, sammanslogs 1891 till den storlek det hade när SOSS lämnade lokalerna.

Biblioteket 1860 var då bibliotek men vid sammanslagning 1875 blev det rökrum för att sedan åter till viss del bli bibliotek och slutligen få namnet Fylgiarummet 1999

Tambur, hall samt toalettrum 1900

Lilla mässens samtliga lokaler inkl. diskrum tillkom 1964.

Trapphuset är från 1755

Sjöofficerssällskapet i Stockholm lämnade slutgiltigt samtliga lokaler på Långa Raden den 1 mars 2008 efter 158 år och 5 månaders verksamhet

Många generationer av sjöofficerare har anledning att tacka sjöminister Balzar von Platen för hans initiativ att ge sjöofficeraren möjlighet att tillsammans med sina kamrater i yrket, vid sidan av tjänsten, få möjlighet att utveckla en social gemenskap i en fantastisk miljö. Sällskapets ledning har också genom året förvaltat arvet synnerligen väl. Nu är det den krassa ekonomiska verkligheten som styr vår framtida närvaro och vistelse på Skepps- och Kastellholmarna